Som en katt

De senaste dagarna har jag känt mig som vår katt. Hon sitter vid fönstret och tittar ut med längtansfulla ögon. Tänk om jag kunde gå ut på långpromenad i det härliga vintervädret! Vid lunchtid öppnade jag altandörren och satte mig på en stol och solade en stund. Det var härligt. Tur att det var soligt så att jag kunde göra detta. Fast kanske hade det varit bättre om vädret var dåligt? Då skulle jag inte längta efter långpromenaden lika mycket. Eller är det negativt av mig att tänka så? Ikväll ska jag ligga i soffan med foten i högläge och titta på melodifestivalen. Det är positivt!