Fisen

Igår var jag på gymmet. Jag provade på core. Mag- och ryggträning. Vi gjorde en övning som hette båt där vi skulle hålla benen uppe i luften och sitta på rumpan. Svår övning och väldigt bra för magmusklerna. Längst bak i salen låg ett äldre par, en man och en kvinna, som är väldigt hurtiga och tränar ofta. De var där i sällskap med sin dotter som är en "sladdis" och ganska ung. Jag skulle tro att hon är runt 18 år. (Stan är liten och jag vet allt om alla.) Under den här avancerade båtövningen hör jag hur någon släpper en högljudd fis. Den äldre mannen börjar skratta. Han kan inte sluta. Kvinnan börjar fnissa och kan inte heller sluta. Dottern ser besvärad ut. Alla andra är allvarliga och bara koncentrerar sig på övningen. Till slut började även jag fnissa. Jag försökte svälja skrattet och koncentrera mig på båten. Ju mer jag fnissade, desto svårare var det att hålla balansen. Mannen och kvinnan hade samma problem.

Jag tror att det var mannen som fes och att han skrattade åt sig själv. Fast jag är inte säker. Kunde också ha varit någon annan, kanske till och med dottern. I så fall var det taskigt att skratta. Både av föräldrarna och av mig. Om jag skrattade åt mannen som skrattade åt sig själv var jag inte taskig. För visst är det okej att skratta om den som gjort bort sig också skrattar?

Jag skrattade i alla fall hela vägen hem från passet.